Kernel Hearts skapar kaos i himlen

Vissa spel behöver bara några sekunders filmklipp för att få dig att stanna upp och undra: ”Vänta lite, vad är det egentligen som händer här?” * Kernel Hearts*, som släpptes den 17 september, är precis ett sådant spel. Fyra magiska androidflickor, en postapokalyptisk värld täckt av aska, märkliga änglar och Babels torn som leder rakt upp till himlen – allt förpackat i ett actionfyllt roguelite-spel med ett anmärkningsvärt ambitiöst mål: att klättra till toppen och avsätta Gud. Det låter redan galet, och just den där rena konstigheten är precis det som gör spelet så svårt att ignorera vid första anblicken.

Kernel Hearts lockar dig alltid att ta dig lite längre upp i tornet

Om Hades förvandlar varje misslyckande till ytterligare ett steg framåt, medan Risk of Rain 2 blomstrar på större 3D-banor, i co-op och med builds som gradvis spårar ur, verkar Kernel Hearts befinna sig någonstans mitt emellan dessa två upplevelser. Det använder fortfarande meta-progression för att göra varje expedition meningsfull, men att ta sig igenom områdena, välja möten och jaga belöningar känns närmare en mer öppen 3D-roguelite-struktur. Det som skiljer spelet från de välbekanta formlerna är den mycket distinkta värld som Ephemera Games build upp kring dem: magisk tjej-anime, religiösa bilder och en postapokalyptisk miljö inspirerad av Patagonien – allt samsas i samma utrymme.

Fernet, Spika, Laika och Dolce är inte heller där bara för att komplettera det visuella intrycket. De fyra medlemmarna i M.A.H.O.U skiljer sig tillräckligt åt i animation, hastighet, rörelsemönster och stridsrhythm för att byte av karaktär märkbart ska kunna förändra hur ett spelomgång känns. Vissa är snabbare och smidigare, andra satsar på kraftfullare attacker, medan en annan kan få striden att kännas nästan som en performance. Det är ett smart val för ett roguelite-spel: istället för att bara ställa frågan ”vilken build är starkast?”, uppmuntrar spelet dig också att ta reda på vilken magisk flicka som faktiskt passar det sätt du vill spela på.

Varje expedition bygger på flera valnivåer:

• Mementos och Relics skapar ständigt möjligheter att utveckla din build i olika riktningar.
• MAHOU.OS erbjuder långsiktig progression mellan expeditionerna.
• Heavenly Curse skapar ögonblick där din magiska flicka kan släppa loss en kraftfull kraftutbrott.
• Möten och belöningar ger dig kontroll över vad du vill sträva efter under ett spelomgång.
• Syndmätaren skapar tidspress och tvingar dig att välja mellan att gå vidare eller chansa på ytterligare en uppgradering.

Det sistnämnda systemet ger Kernel Hearts ett särskilt intressant spänningsmoment. När en build börjar ta form blir det förvånansvärt svårt att gå förbi en belöning som ligger nära till hands. När nästa Memento kan förvandla ett genomsnittligt spelomgång till något minnesvärt blir beslutet mellan att gå vidare och att riskera ytterligare ett möte plötsligt mycket viktigare. Spelet förstår den ”bara en till”-mentalitet som gör roguelites så beroendeframkallande, och med online co-op för upp till fyra spelare kan dessa beslut lätt förvandlas till kaotiska ögonblick som är mycket svårare att återskapa när man spelar solo.

Striderna är dock det område där Kernel Hearts ännu inte har nått samma nivå av enighet. Reaktionerna efter lanseringen är ganska delade: vissa spelare uppskattar stridsrytmen, bossarna och hur build-uppsättningarna utvecklas under ett spelomgång, medan andra anser att timing för dodge, träffåterkoppling, fiendernas uthållighet och progression fortfarande saknar den smidighet de hade hoppats på.

Det är också här som jämförelserna med etablerade titlar blir mer avslöjande. Hades är känt för stram strid och omedelbar feedback, medan Risk of Rain 2 kan förvandla insamling av föremål till dramatiska kraftökningar. Kernel Hearts leker med liknande idéer, men levererar ännu inte alltid samma nivå av tillfredsställelse.

Lyckligtvis är striderna inte det enda som håller ihop upplevelsen. Även bland de reaktioner som inte är helt positiva lyfts flera aspekter upprepade gånger fram som styrkor:

• Karaktärsdesignen för de fyra M.A.H.O.U-medlemmarna.
• Soundtracket och den övergripande atmosfären.
• En visuell identitet som blandar anime med en postapokalyptisk miljö.
• Ängeldesignen som är både vacker och oroande.
• Religiös symbolik blandad med japanska influenser och tydliga argentinska inslag.

Tillsammans ger dessa element Kernel Hearts ett utseende som är svårt att förväxla med något annat. Magiska flickor sticker ut mot landskap som känns nästan helt döda, religiösa symboler kolliderar med ljus anime-estetik, och det argentinska inflytandet förhindrar att världen känns som ännu en välbekant ”anime-inspirerad” miljö. Det är också en av anledningarna till att spelet fortfarande är lätt att vara nyfiken på, även om dess stridssystem inte har övertygat alla.

För tillfället är Kernel Hearts mest tilltalande tack vare den personlighet som skapas av alla dessa element tillsammans, snarare än något enskilt system. Det är kanske inte den smidigaste action-rogueliten som finns, men den är tillräckligt udda för att få dig att undra vad tornet döljer på nästa våning, tillräckligt varierad för att du ska vilja prova en annan karaktär och tillräckligt flexibel för att varje expedition ska kunna ta en annan riktning beroende på vilken build du skapar.

För ett roguelite-spel är det ibland redan en viktig seger att få spelarna att avsluta ett spelomgång och omedelbart börja fundera på nästa. Besök spelets officiella webbplats för mer information, och glöm inte att kolla in vår prisjämförelsesajt för att köpa Kernel Hearts till det lägsta priset.