Köp Assassin's Creed Shadows

Som de flesta Ubisoft-titlar är det en enorm karta full av repetitiva uppgifter och oändliga samlarobjekt som knappt påverkar spelet. Under de första 10 timmarna tyckte jag om det, men efter det känns det som om jag gör samma sak om och om igen. Jag pressar helt enkelt mig själv för att slutföra det, men njuter inte riktigt av det. Det här har blivit ett återkommande mönster i Assassin's Creed-spelen: varje del är större, men inte bättre.

Precis som de senaste kapitlen tråkade det här ut mig i det långa loppet. Tyvärr verkar de fortsätta att göra samma spel utan någon innovation, och även om spelet utspelar sig i Japan, en plats jag är kär i, lyckades det inte engagera mig fullt ut.

Det här spelet är ett perfekt exempel på hur en serie kan förnyas utan att förlora sin essens. Shadows behåller de klassiska Assassin's Creed-pelarna (utforskning, smygande, strid) men kombinerar dem med en berättelse som känns fräsch och spännande. Uppdragen är mycket väldesignade och den öppna världen bjuder in dig att upptäcka hemligheter runt varje hörn. Det är ett spel som jag rekommenderar till alla som älskar äventyr i livfulla, välbyggda världar.

Assassin's Creed Shadows förför med sitt överdådiga feodala Japan, men gör en besviken med sitt överdrivet smidiga, assisterade gameplay. Bakom den framgångsrika estetiken förvandlar den överbelastade kartan, de allestädes närvarande ikonerna och den överdrivna hanteringen upplevelsen till en enkel checklista, utan spänning och mördaridentitet.

Med detta opus fick jag verkligen känslan av att licensen återvände till sina rötter, och ärligt talat... det är ett nöje. Spelet sätter klassisk infiltration tillbaka i hjärtat av upplevelsen: ta din tid, studera fienderna, håll dig i skuggorna, lyssna och planera ditt tillvägagångssätt. Du behöver inte rusa in med huvudet före, och varje välförberett lönnmord är extremt tillfredsställande. Universum är sublimt och livligt, särskilt tack vare årstidssystemet, som helt förändrar världen. Stridssystemet är mer krävande, och jag tyckte att striderna överlag var svårare (särskilt med naoe). Å andra sidan är det lätta RPG-systemet fortfarande en riktig svag punkt: du plockar fortfarande upp många värdelösa föremål. Jag stötte på praktiskt taget inga tekniska problem eller buggar av anmärkning. Spelet är helt klart väl färdigt, stabilt och polerat. Sammantaget tyckte jag verkligen om det här avsnittet, och för mig är det den bästa öppna världen Assassin's Creed hittills.

Det är en bra AC-titel. Det är polerat och lyckas leverera en uppslukande upplevelse i det feodala Japan som förväntat. Det finns några irriterande saker här och där, till exempel hämndtillbakablickarna, men det är fortfarande ett bra spel med en bra historia och karaktärer. Det rekommenderas verkligen för fans av franchisen som redan är vana vid några grova fläckar i sina AC-titlar.

Assassin's Creed Shadows var en positiv överraskning. Balansen mellan action, smygande och berättande är utmärkt, och tempot släpper aldrig. Varje konfrontation känns annorlunda och de färdigheter du låser upp gör att du kan anpassa din spelstil. Den japanska miljön är inte bara vacker, utan också full av liv och kulturella detaljer som berikar upplevelsen. Det är ett av de spel som jag har tyckt mest om i år.

Den här titeln imponerade på mig med sin känsla för detaljer. Allt från templen till de små byarna på landsbygden är så väl återskapat att det inbjuder till att utforska varje vrå och skrymsle. Strids- och smygmekaniken erbjuder djup och variation, och svårighetskurvan är mycket väl genomtänkt. Berättelsen behåller intresset genom hela spelet och har flera minnesvärda ögonblick. Definitivt en mycket komplett och njutbar upplevelse.

Det jag uppskattar mest med Assassin's Creed Shadows är den frihetskänsla som det erbjuder. Du kan närma dig uppdragen på många olika sätt, och det gör varje spel unikt. Huvudberättelsen har några fantastiska känslomässiga ögonblick, och sidouppdragen leder dig till att träffa fascinerande karaktärer. Estetiken och musiken sätter scenen på ett vackert sätt. Det är ett av de där spelen som förtjänar att spelas två gånger.

Det är väldigt tråkigt, och mängden konversationer tidigt istället för engagerande spel suger det roliga ur det för mig. Jag försökte slå det, men kontrollerna och spelet var hemska, som om kvaliteten hade sjunkit mycket.